Helgen har varit lite annorlunda, åtminstone under lördagen.

Äntligen verkar våren ha kommit! Det är ovanligt sent i år och så sent som förra veckan kämpade kvicksilvret runt 5-10 grader och så har det varit länge nu - För länge! I helgen har det varit soligt och runt 20 grader väderleksrapporterna för veckan som kommer verkar i alla fall ange 17-20 grader så nu hoppas vi verkligen det har vänt. En bild från Shanghai i "vårdräkt":

Vad var det då som var lite annorlunda denna helgen. Jo, föräldrarna fixade BF (barnfritt) och gjorde stan alldeles själva. Det var på tiden och det var riktigt behagligt. Att våren visade sig från sin bästa sida försämrade inte precis förutsättningarna. Det blev en lugn och avstressad tur i diverse affärer, på marknader och i området runt Taikang Road. Tänk, ibland är det skönt att inte behöva tänka på andra än sig själva, slippa tjata om allt möjligt och slippa höra både det ena och det andra från glinen och inte minst hela tiden behöva ha koll på var dom är så dom inte kommer bort bland alla människor. (Men givetvis saknar man dom ändå lite).

Jag är ju gift med en inköpare (nej, det är inte Ingrid som skriver denna blogg idag) och givetvis fyndades det en del. Vi skulle bara åka ner till barnmarknaden för att köpa present till Hugos klasskompis och rätt var det var så kom vi därifrån med en symaskin!!! Fråga mig inte hur det gick till men ni som känner Ingrid vet att hon har bra koll på läget betr shopping. Som snål, till yrket, inköpare så undrade jag varför vi behövde en symaskin och fick förklaringen att symaskinerna är så mycket billigare här och den maskinen vi har är 25 år gammal och vem vet när den behöver repareras. Vi kollade upp priserna hemma och det var faktiskt riktigt billigt. Ingrid provade den när vi kom hem och den fungerade till och med!!

Taikang Road (kineslektion: Gata, väg= lu) är alltid en go upplevelse. Området kring Taikang Lu har man bevarat de äldre låga husen och inrett dessa med smårestauranger, gallerier, småbutiker mm. Det hade hänt en hel del med området sedan jag var här förra gången för något år sedan och det var mycket mer renoverat nu men hade fortfarande behållt mycket av charmen som jag kom ihåg. Utomhus lunch njöt vi av här och vi funderade även länge på att köpa fina fotografier men vi kunde inte bestämma oss och får fundera ett tag till. Den klurigaste frågan återigen är var i all världen vi ska göra av dessa. Nedan vardagsliv runt Taikang Lu:

På hemvägen stannade vi till på elektronikmarknaden och köpte oss en extern hårddisk så vi kan göra back-up på alla våra foton. Vi börjar bli lite oroliga för att datorn ska ge upp för den börjar krångla en del. Nu är alla bilderna lagrade och hårddisken verkar också fungera!! Helt otroligt!

På vägen hem vi vi återigen beskåda kinesernas kluriga sätt att transportera saker. Inte konstigt att det går så fort att utveckla områdena i Kina. Man kör runt nästan fullvuxna träd halvt fastsurrade på för små lastbilar och sedan planterar man dom och vips så har man ett lummigt grönområde. Fort och effektivt men kanske inte helt trafiksäkert. Snart är det världsutställning här och dethar varit väldigt många liknande transporter här på sista tiden.

Tiden rinner iväg fortare än någonsin. Som ni kanske har märkt så har vi haft en kort time-out  i bloggen igen. Vi har inte haft motivation till nya inlägg men nu har vi något nytt att skriva om – Vi har varit på utflykt……igen. Det blev Bali denna gång. Nu tror väl ni, kära trogna bloggläsare, att vi blivit komplett galna. Har dom varit på semester nu igen??? Galna? – Nja, kanske lite mer än vanligt men framförallt känner vi att tiden nu springer iväg väldigt fort här borta. Vi som skulle hinna upptäcka så mycket av Asien under den här tiden vi bodde här. Vi skulle ju bo här minst två år! Och på två år borde man ju hinna med jättemycket men ack vad man kan bedra sig. Ett tips till er som eventuellt tänkt komma på besök och också tyckt att det är gott om tid att åka hit ---- Tänk om och tänk snabbt! Nu kommer eventuellt jag att jobba vidare här borta under året och i så fall finns det lite mer svängrum men då kommer ni missa fördelarna med initierad guide (åtminstone till marknaderna!    )  och Personal Shopper personfierad i Mrs Thorsson.

Nå, vad kan man berätta om Bali då. Givetvis en hel del men det är svårt att vet var man ska börja. Poolbild och strandbild är väl en bra början kanske:

Semestern började väl inte helt smärtfritt. Hugo passade på att ha kräksjuka natten före avresa. Så det blev inte många timmars sömn. Som tur var mådde han bättre på morgonen så vi  bestämde oss för att åka i alla fall. Resan var rätt så dryg. 6 timmar till Jakarta och där väntetid i 3 timmar. Därefter 1,5 timma till Denpasar på Bali. Vi åkte hemifrån kl. 07.30 och var på hotellrummet 22.40

Det visade sig att den långa resan var värt besväret för hotellet var väldigt tjusigt. Melia Bali hette det, med en fantastiskt vacker trädgård. Jättefint poolområde och havet 10 meter bort.

Det ända som förmörkade tillvaron för Anders något, var åsynen av en 60-årig med rosa aktiga stringbadbyxor och kaptensmössa. Brrrrrrr…….nära till kräksjuka för oss också.

Vi kom snabbt in i drönartillvaron. Frukost, bad, sol, äta, sova och lite dricka däremellan.

Trots vår slapphet så lyckade vi komma iväg på några utflykter, bl a snorkling, glasbåt, sköldpaddor mm. Näst sista dagen tog vi oss en rejäl rundtur på ön i bil. Tittade bl a på risodlingar, vulkaner, ap-skog, kaffeplantage och konsthantverk.

Det som vi kallar kaffeplantage var egentligen ett ställe där man visade olika växter som fanns på ön Bali. Man hade bl a cacao, vanilj, saffran, kaffe och olika sorters frukter. Väldigt intressant. Det blir exotiska lussebullar med saffran från Bali i jul kan vi nästan lova. Där fick vi också provsmaka kaffe, te och choklad. Plötsligt skrek en tjej till i högan sky. Det visade sig att Balis största spindel också hade lust att visa upp sig. Det var det största vi någonsin sett i spindelväg!

En rolig kaffesort som Bali är känd för är sorten som går genom ett djur. Det här djuret äter kaffebönorna som sedan kommer ut den naturliga vägen och plockas upp av plantageägarna, rostas och säljs dyrt. JÄTTEDYRT! Vi varken fick smaka eller ville köpa.

Mer bilder:

    Risodlingar i terrasser. 

Aj, aj, aj

...och här står hon och fjånar sig!

En överlycklig Hugo - Äntligen sköldpaddor!