Hemkommen efter en kanonmiddag på en japansk restaurang. Sushin var kanon!!! Och all annan mat också...och Sake!!!

Har besök av norska kollegor som varit på leverantörsbesök och leverantören ville bjuda på middag efter vårt dagslånga möte. Muta? Nja, detta är en väldigt viktig del av kulturen, inkl affärskulturen, här i Kina. Mycket kretsar faktiskt kring mat här och att bygga relationer med leverantören är viktigt innan man börjar göra affärer. Ofta är det så att dom första mötena egentligen bara går ut på att lära känna varandra innan kinesen kan göra affär.

Restaurangen låg precis bredvid ett av favoritmassage-ställena (Gunilla och Patrik, ni vet vad jag menar!) och det var nära att jag slank in där efter middagen men det får vänta.....tills imorgon kanske.

Snart är det dags att åka till Sverige och jag har inte börjat packa än. Till skillnad från min fru så har jag långt ifrån samma framförhållning. Det som ligger framme är det Ingrid la fram innan hon och barnen åkte och resten väntar på att jag ska få inspiration nog att sätta igång. På torsdag morgon är det dags att knöla in sig bland stolarna i ekonomiklass och "njuta" av "trevlig" samvaro med andra på planet. Hoppas jag kan förhandla mig till plats vid nödutgång så benen får lite bättre svängrum och kanske jag slipper sitta inklämd i mittenraden. Eller tänk om man tom skulle kunna bli uppgraderad....Men det är nog enklare att vinna på lotto för det är många som är på väg tillbaka till Europa för juluppehåll nu.

Som de flesta av er nog vet så har vi begränsad tillgång till internet i Sverige så detta blir nog det sista inlägget detta år. Jag och resten av familjen vill därför passa på att önska alla bloggläsare en God Jul och Gott Nytt År! Vi hörs 2010!

/anders

Då var det dags att vinka av famljen på Pudongs flygplats igen. En ganska konstig känsla att se dom gå genom säkerhetskontrollen och sedan veta att dom kommer att befinna sig på långt borta i Sverige.

Tyvärr gick inte resan hem speciellt bra. Finnairs markpersonal hade precis avslutat en vild strejk vilket innebar att flyget ankom 3 timmar försent. Typiskt för vi var ute i god tid och vi fick tillbringa några timmar extra på flygplatsen och det är ju inte speciellt roligt, särskilt med två glin som inte förstår varför man måste vänta. När väl planet kom iväg, nästa fyra timmar försenat så ringde Ingrid mig från planet och sa att man fått vända på taxibanan för att någon passagerare blivit sjuk. Detta medförde att familjen missade anslutande plan i Helsingfors och fick övernatta på hotell, inte heller roligt ensam med samma två glin (fast mycket tröttare och gnälligare). Dagen efter kom dom i alla fall iväg och landade tryggt på Kastrup. Men då saknades en väska!!! Ingrid var väl inte helt nöjd med upplägget på hemresan om man får uttrycka sig milt. Väskan är i alla fall återfunnen och återlämnad nu. Man känner sig en aning hjälplös att, på distans, höra om dessa eskapader utan att kunna göra något.

Återigen kom den där känslan av att det ju faktiskt är synd om mig också, lämnad ensam här i stora landet. Tankar som Malaysia, Filippinerna mm dök väldigt fort upp i huvudet igen. Men denna gång blev det inte tid för detta. Jag skulle ta emot besök av kollegor som skulle besöka en av våra leverantörer. Och gissa vad - Dom kom med samma plan som Ingrid skulle åka tillbaka med och mao fick jag tillbringa ganska lång tid att vänta på det gänget - Och dom hade blivit av med alla sina väskor!!!

Helgen gick åt till att ta hand om det gänget, ta det lite lugnt och att äta "svenskt" julbord. Ja, ni läste rätt: "svenskt" julbord. En av grannarna ringde mig på lördagseftermiddagen och frågade om jag skulle med för det var flera familjer från området som skulle till en restaurang som en gång per år fixade julbord. Det lät ju lite mysko men dom hade faktiskt fått till det ganska bra med sill, lax, köttbullar, prinskorv, janssons mm. Skinka kunde jag inte hitta. Det var trevligt men det hade varit kul om familjen var med också.

Övrig tid går mest åt till jobb. Mr Ly och jag kör den gamla vanliga gräsänlingsrutinen att stanna till vid lämpligt "Hål-i-väggen"-restaurang på vägen hem från kontoret och det blir oftast väldigt god mat för en billig peng. I morgon kväll är det dags för Christmas Dinner för kontoret. V får väl se vad det blir för efterssläckning, KTV eller fotmassage som vanligt kanske.....

På lördag har jag bivit bjuden till norska grannen på Herr-vin-kväll. Han tyckte det var dags att balansera upp fruarnas fredagsträffar lite. Det ska bli trevligt.

Då har vi varit med om ett kinesiskt bröllopsparty också. Det var...... annorlunda......Det hade ni väl inte kunnat gissa!

Det var NCCs sekreterare/ekonom/allt-i-allo som har gift sig och nu ställde till med partaj. Egentligen börjar historien med ett kort SMS i juni till mig med texten "Dear Boss (En av fördelarna med att jobba här. Tänk om man kunde kallas dear Boss i Sverige! Jag gillar den här delen). We want to marry tomorrow, I beg half day to get red book and will be back to office afternoon". Visst är det ett underbart meddelande! Man ber ödmjukast om en halv dags ledighet för att få gifta sig. Vad säger man som "Boss" när man får ett sånt meddelande? Hon fick faktiskt ledigt hela dagen. Men nu är det ju Kina och där vet ni ju vid det här laget att det inte funkar som i Sverige. Bröllop är uppdelat i två delar, den officiella delen där man får vigselbeviset= red book och en bröllopsfest. Vissa par har inte bröllopsfesten medan andra par slår på ordentligt, det finns fester som pågår i tre dagar.

I början av november kom så inbjudan till alla på kontoret och med dom kom frågorna från oss västerlänningar:

• Vad har man på sig: Svar: Har ingen betydelse.
• Vad ska man ge för present: Svar: Ingen present bara pengar
• Vad förväntas att man ska göra och inte göra på festen: Svar: Behöver ni inte fundera på. Ni ska bara komma dit, se vad andra gör, äta och åka hem.
• mm

??? Vi blev ju inte precis klokare av dom svaren. Det komiska var att svaren stämde - nästan. Ingrid for iväg och beställde en svart klänning och jag planerade att ha min svarta kostym. Dagen innan bröllopet kröp det fram från mina kollegor att svart kanske inte var så bra färg!!! Och inte vit heller! Det blev ett "intressant" samtal med Ingrid den eftermiddagen när jag berättade detta - Tillbaka till ruta 1 och den ständigt återkommande kvinnliga frågan "Vad ska jag ta på mig, jag har ju ingenting?"

Annars stämde svaren bra. Faktum var att folk kom klädda precis hur som helst. Man stoppade ner lämpligt belopp pengar i ett rött kuvert. Man satt runt olika snurrbord och åt kinesisk mat, såg på människorna och festligheterna och skålade till slut med brudparet och brudens föräldrar och sedan sa mina kollegor att var det slut och dags att åka hem. Men när börjar dansen då? Nej, det var bara att åka hem. Ganska skönt för det var på en söndag. "Men brudparet då?" tänker ni. Ja, man såg inte så mycket av bruden faktiskt. Hon bytte kläder tre gånger under kvällen. Första gången iklädd brudklänning som liknar västerländska och vid det klädbytet bytte man ringar, skålade och kysstes. Dessutom lite tal från respektive föräldrapar. Sedan var det dags för en kreation i gult och då hann bruden slänga i sig lite mat. Därefter en kinesisk dräkt då man gick runt till varje bord och skålade med gästerna.

I veckan hade Axels klass lite "Christmas party". Uppträdande i aulan och sedan fika och julklappsutdelning i klassrummet. Axel var tomtenisse med otroligt läcker huvudbonad som inte ville bli kvar på huvudet. Han blev väldigt glad för sin julklapp, en bok som mamma köpt, slagit in och lagt till tomten. På bilderna ser ni en av Axels svenska klasskompisar, Ludvig, och alla lärarna.

Idag kom Hugo och visade stolt upp ett diplom. Diplomet visade att Hugo fått 25 "Housepoints" för extraordinary work. Housepoints är en form av poäng man kan samla ihop om man gör bra ifrån sig och är skötsam. Finns en hel del olika poängsystem, det finns även olika färger man kan få under dagen beroende på hur man sköter sig i klassrummet. Där brukar Hugo också ligga högt, på Purple för det mesta. Ni kan väl ana mycket stolta föräldrar.

Peter: Du kommer väl ihåg att Ingrid och barnen kommer hem i helgen? Akta dikena.