...se riktiga Pandor!

Idag lördag beslöt vi oss för att åka till ett utav stadens zoo. Väl framme...ja,för ni förstår väl att det tog en timme att köra dit...bestämde vi oss för att åka med en buss för att titta på de vilda djuren. Rundturen tog ca 35 minuter och tog oss i en fullsatt buss runt i safariparken.

Som föräldrar gör berättade vi för barnen att - "Nu kommer vi till Zebrorna" osv. När vi kom till avd. för lejon och tigrar som var i samma hage var Hugos kommentar :

 - Mamma, dom kan vara kompisar precis som danskar och svenskar.

Anders och jag tyckte nästan att det var roligare att titta på kineserna på bussen än att titta på djuren. Dom betedde sig som små barn. Stod upp  pekade, tjattrade och klappade händerna.

Tillslut kom vi i alla fall fram till Pandorna. Dessa fina björnar låg mest och sov. Men det var en som vaknade till slut så vi kunde ta några bilder.

Nästa  punkt på programmet var stolhämtning. Jag hade snappat upp att det var stor möbelmässa i Shanghai och på mässan hade jag hittat en mycket tuff fåtölj med fotpall. Jag kom överens med säljaren om att köpa stolen och att hämta den efter mässan. Anders och chauffören skickades dit för hämtning idag. Det dröjde länge så jag ringde Anders för att kolla läget och fick följande rapport:

- Det var trafikkaos runt mässområdet så dom höll inte på att komma fram. Det var lastbilar, människor och annan bråte överallt.

-   Anders fick springa genom mässområdet (och det är jääättestort) medan chauffören letade sig fram.

- Efter visst letande, ringande och frågande så hittade Anders utställaren och kunde betala. Men de fick stå och vänta på något papper som skulle skrivas på. Det tog tid..... (som vanligt).

- Därefter skulle chauffören lokaliseras och hur ska man förklara var man befinner när mottagaren inte förstår engelska. Försäljaren hjälpte till och rätt var det var stod han där.

- Regnet hängde i luften och man började bära för att slippa regnet. Nu visade sig att bilen fanns på precis motsatta änden av mässområdet, mao jääättelångt borta.

- Kina vimlar ju av småentreprenörer och det dröjde inte länge förrän det vimlade av cykelåkande bud som gärna hjälpte till att frakta för en rimlig peng (dvs västerlänning = priset dubblas!) Chauffören hjälpte till att pruta och efter hård ordväxling kom man överens om priset.

- Sedan satte budet av i full fart och det var bara att kuta efter för vem vet var stolen tagit vägen om man inte hade koll.

- Nu började det att regna ordentligt också och det var verkligen långt till bilen. Vår chaufför, Mr Ly, hade tydligen inte den bästa konditionen för han såg ganska sliten ut när man äntligen kom fram till bilen.

Nu står i alla fall stolen på plats men jag har fått förbud att köpa möbler på mässa fler gånger.