Kl är nu 21.15 här och vi pustar ut efter ännu en händelserik dag. Ja inte riktigt kanske för Ingrid är hos grannarna för träff med andra damer på området för planering av aktiviteter under hösten - Hon lär nog inte bli sysslolös. 

Första riktiga skoldagen för barnen:

Mjuk inskolning a la Sverige? - Inte precis.  Vi var ute i god tid och satt i receptionen och väntade. Lite dåligt med folk tyckte vi trots att klockan närmades sig start. Efter tag visade det sig att Hugo skulle vara på samling i gympasalen med alla andra så Anders fick följa med Hugo dit medan Ingrid stannade kvar med Axel. Hugo mfl samlades klassvis och sedan var det hej och goodbye till föräldrarna. När Anders lämnade gympasalen började en viss underläpp darra betänkligt och blicken som sökte pappa kunde man inte ta miste på. Anders stannade kvar precis utanför med en bunke spaka föräldrar och väl där kom barnen tågandes förbi på raka fina led. Tyvärr hade inte blicken förändrats precis, bara något mer rödgråten. Man är inte precis kaxig som förälder i dessa lägen.

Axel hade en något annan strategi i början. Ingrid lämnade iväg honom och han vinkade modigt. Efter tio minuter kom läraren ut igen med viss panik i ögonen och letade frenetiskt efter Axel. Ni kan nog ana Ingrids tankar.... Det visade sig att Axel helt enkelt gått in i klassrummet, lagt sig under en filt och somnat. Läraren lär hålla koll på Axel i framtiden.

Bland andra nervösa föräldrar väntade vi kvar i receptionen under förmiddagen. Det var flera barn som var ledsna och det hördes väldigt tydligt ut till oss - Inte speciellt kul. Nu visade det sig dock att Hugo väldigt snabbt kommit på andra tankar för ganska snart kom hans klass (Juniper) ut på samma raka fina led och sist kom Hugo studsandes med en helt annan min. Vi skymtade även Axel några gånger och det verkade fungera bra även där (gruppen kallas Cherry). Axel tröttnade något under eftermiddagen men det ska nog fungera framöver.

På förmiddagen började vår Ayi (hushållerska). Städning, tvättning, mathandling och matlagning stod på programmet. Det känns lite konstigt med andra människor i huset men vi lär vänja oss ganska snart. Ingen dag utan lite kommunikationsförvecklingar. Men vad kan man förvänta sig när vår chaufför, som knappt kan engelska, försöker förklara saker för Ayi som pratar mest Shanghainese men det fungerar över förväntan. Dagens lilla knorr: Ingrid bad Ayi att tvätta och hon trodde hon skulle tvätta precis allt som låg i tvättkorgen plus lite till vilket medförde att vi fick hänga tvätt i precis hela huset inkl de enda sängkläderna vi äger just nu. Vi fick försöka stryka sängkläderna torra. Vi gav henne fria händer att fixa middagen till kvällen och vi följde med henne till lokala stormarknaden (Hoppsan? Det finns ju affärer inom 10 minuters bilfärd). Spännande men middagen blev riktigt god. Det blev mycket mat över så vi bjöd in chauffören och han fick pröva kniv och gaffel för första gången - Han saknade nog sina pinnar.