...se riktiga Pandor!

Idag lördag beslöt vi oss för att åka till ett utav stadens zoo. Väl framme...ja,för ni förstår väl att det tog en timme att köra dit...bestämde vi oss för att åka med en buss för att titta på de vilda djuren. Rundturen tog ca 35 minuter och tog oss i en fullsatt buss runt i safariparken.

Som föräldrar gör berättade vi för barnen att - "Nu kommer vi till Zebrorna" osv. När vi kom till avd. för lejon och tigrar som var i samma hage var Hugos kommentar :

 - Mamma, dom kan vara kompisar precis som danskar och svenskar.

Anders och jag tyckte nästan att det var roligare att titta på kineserna på bussen än att titta på djuren. Dom betedde sig som små barn. Stod upp  pekade, tjattrade och klappade händerna.

Tillslut kom vi i alla fall fram till Pandorna. Dessa fina björnar låg mest och sov. Men det var en som vaknade till slut så vi kunde ta några bilder.

Nästa  punkt på programmet var stolhämtning. Jag hade snappat upp att det var stor möbelmässa i Shanghai och på mässan hade jag hittat en mycket tuff fåtölj med fotpall. Jag kom överens med säljaren om att köpa stolen och att hämta den efter mässan. Anders och chauffören skickades dit för hämtning idag. Det dröjde länge så jag ringde Anders för att kolla läget och fick följande rapport:

- Det var trafikkaos runt mässområdet så dom höll inte på att komma fram. Det var lastbilar, människor och annan bråte överallt.

-   Anders fick springa genom mässområdet (och det är jääättestort) medan chauffören letade sig fram.

- Efter visst letande, ringande och frågande så hittade Anders utställaren och kunde betala. Men de fick stå och vänta på något papper som skulle skrivas på. Det tog tid..... (som vanligt).

- Därefter skulle chauffören lokaliseras och hur ska man förklara var man befinner när mottagaren inte förstår engelska. Försäljaren hjälpte till och rätt var det var stod han där.

- Regnet hängde i luften och man började bära för att slippa regnet. Nu visade sig att bilen fanns på precis motsatta änden av mässområdet, mao jääättelångt borta.

- Kina vimlar ju av småentreprenörer och det dröjde inte länge förrän det vimlade av cykelåkande bud som gärna hjälpte till att frakta för en rimlig peng (dvs västerlänning = priset dubblas!) Chauffören hjälpte till att pruta och efter hård ordväxling kom man överens om priset.

- Sedan satte budet av i full fart och det var bara att kuta efter för vem vet var stolen tagit vägen om man inte hade koll.

- Nu började det att regna ordentligt också och det var verkligen långt till bilen. Vår chaufför, Mr Ly, hade tydligen inte den bästa konditionen för han såg ganska sliten ut när man äntligen kom fram till bilen.

Nu står i alla fall stolen på plats men jag har fått förbud att köpa möbler på mässa fler gånger.

Då har andra helgen i det nya landet börjat. Nu har det värsta kaoset lagt sig och vi har det tagit ganska lugnt idag. Anders har börjat jobba denna veckan och det började med en ganska lång tripp runt i stora landet. Yantai/Qindao norr om Shanghai samt Xiamen, som ligger utmed kusten mitt för Taiwan, har avverkats under onsdag till fredag. Steninköp till Citytunneln i Malmö stod på programmet. Nya maträtter har provats så som sjöborre (man åt inte taggarna!) samt något konstigt skaldjur som Anders aldrig sett innan. Kineserna kallade det för "räkans storebror" men Anders tyckte mest det så ut som någon mystisk varelse från en dålig skräckfilm, men det smakade gott när man väl kommit genom skalet.

Idag har vi letat blomstermarknad efter tips vi fått tidigare. Efter assistans från vår chaufför så hittade vi fram - Till fem stycken små "affärer" med tveksamt utbud. Det visade sig att den marknaden flyttat pga något nytt byggprojekt som det dräller av i denna stad. Vi åkte till botaniska trädgården istället. Pigga och alerta började vi utforska trädgården men med en treåring i släptåg som snart tröttnade på utforskning fick vi tänka om. Vi hittade en liten rundtursbuss som vi hoppade på och det visade sig vara ett bra beslut för det var en stor anläggning med många olika delar.

Efter rundturen beslutade vi att göra ett nytt försök att hitta blomstermarknad. Vår chaufför är himla bra att ha med sig för efter lite rundfrågning fick vi upp ett spår. Väl framme fick vi åter klart för oss att vi är i ett annat land med annan kultur. Växter hittade vi och vi köpte ett par stycken. Dessutom såldes mycket annat så som kaniner, burfåglar, hundar, akvariefiskar mm (tyvärr inget ställe för djurvänner). Många affärer sålde en speciell typ av lerkrukor vilket vi inte hade sett innan. Efter ett tag förstod vi vad det var. Man sålde även insekter som man kunde han som husdjur. I krukorna hade man en insekt som såg ut ungefär som en syrsa som man pysslade med. Man matade dom och i krukan fanns en pytteliten vattenskål i porslin. Runt dessa krukor satt vuxna karlar och petade på insekterna med små pinnar. Vi förstod inte riktigt vitsen med detta men det alltid bra med en hobby.

Kl är nu 21.15 här och vi pustar ut efter ännu en händelserik dag. Ja inte riktigt kanske för Ingrid är hos grannarna för träff med andra damer på området för planering av aktiviteter under hösten - Hon lär nog inte bli sysslolös. 

Första riktiga skoldagen för barnen:

Mjuk inskolning a la Sverige? - Inte precis.  Vi var ute i god tid och satt i receptionen och väntade. Lite dåligt med folk tyckte vi trots att klockan närmades sig start. Efter tag visade det sig att Hugo skulle vara på samling i gympasalen med alla andra så Anders fick följa med Hugo dit medan Ingrid stannade kvar med Axel. Hugo mfl samlades klassvis och sedan var det hej och goodbye till föräldrarna. När Anders lämnade gympasalen började en viss underläpp darra betänkligt och blicken som sökte pappa kunde man inte ta miste på. Anders stannade kvar precis utanför med en bunke spaka föräldrar och väl där kom barnen tågandes förbi på raka fina led. Tyvärr hade inte blicken förändrats precis, bara något mer rödgråten. Man är inte precis kaxig som förälder i dessa lägen.

Axel hade en något annan strategi i början. Ingrid lämnade iväg honom och han vinkade modigt. Efter tio minuter kom läraren ut igen med viss panik i ögonen och letade frenetiskt efter Axel. Ni kan nog ana Ingrids tankar.... Det visade sig att Axel helt enkelt gått in i klassrummet, lagt sig under en filt och somnat. Läraren lär hålla koll på Axel i framtiden.

Bland andra nervösa föräldrar väntade vi kvar i receptionen under förmiddagen. Det var flera barn som var ledsna och det hördes väldigt tydligt ut till oss - Inte speciellt kul. Nu visade det sig dock att Hugo väldigt snabbt kommit på andra tankar för ganska snart kom hans klass (Juniper) ut på samma raka fina led och sist kom Hugo studsandes med en helt annan min. Vi skymtade även Axel några gånger och det verkade fungera bra även där (gruppen kallas Cherry). Axel tröttnade något under eftermiddagen men det ska nog fungera framöver.

På förmiddagen började vår Ayi (hushållerska). Städning, tvättning, mathandling och matlagning stod på programmet. Det känns lite konstigt med andra människor i huset men vi lär vänja oss ganska snart. Ingen dag utan lite kommunikationsförvecklingar. Men vad kan man förvänta sig när vår chaufför, som knappt kan engelska, försöker förklara saker för Ayi som pratar mest Shanghainese men det fungerar över förväntan. Dagens lilla knorr: Ingrid bad Ayi att tvätta och hon trodde hon skulle tvätta precis allt som låg i tvättkorgen plus lite till vilket medförde att vi fick hänga tvätt i precis hela huset inkl de enda sängkläderna vi äger just nu. Vi fick försöka stryka sängkläderna torra. Vi gav henne fria händer att fixa middagen till kvällen och vi följde med henne till lokala stormarknaden (Hoppsan? Det finns ju affärer inom 10 minuters bilfärd). Spännande men middagen blev riktigt god. Det blev mycket mat över så vi bjöd in chauffören och han fick pröva kniv och gaffel för första gången - Han saknade nog sina pinnar.

Först och främst - Tack för alla trevliga kommentarer till våra inlägg. Vi läser dom med stort intresse. Vi hoppas att vi ska kunna fortsätta att lägga in inlägg i samma tempo (vi börjar få kommentarer om att vi inte lagt in något på flera daagar) men risken är väl stor att det inte går.

Idag skulle vi till skolan för registrering och information. Hör och häpna, det tar bara tio minuter att köra till skolan! Som vanligt var det mycket intryck på en gång och någon form av organiserat kaos. Inköp av skolunifomer stod bl a på schemat.

I gympasalen fick vi hjälp av en kinesisk assistent för att prova och som vanligt blev det lite förvecklingar. Vi fick frågor som:

- "vill ni ha en skolkeps?"

- och vi frågade tilbaka "är det obligatoriskt?"

- Svar: "Ja"

- Varför frågade dom då om vi ville ha????

När vi sedan provat genom kollektionen (behöver vi säga att barnen inte tyckte detta var en höjdare) så skulle en kinesisk dam plocka ihop allt och ni som följt tidigare inlägg har väl redan gissat att man inte hade alla prylar  - Vi får köpa kepsen till Axel nästa vecka.

Därefter gick på information i respektive klassrum. Det verkar vara bra lärare och bra skola. Hugo kommer också att gå på speciallektioner för att snabbt komma igång med engelskan. Det kommer nog bli tufft för barnen i början.

Klasskamraterna kommer från alla möjliga håll - Japan, Indien, Ungern, USA, England, Canada mm. Vi har också träffat en svensk familj med barn i samma ålder som våra men dom kommer inte att gå i samma klass men troligtvis träffas på speciallektionerna.

Idag tog vi det lite lugnt på förmiddagen för vi skulle ju "bara" leta efter köksmöbler så det skulle vi ju lätt klara på eftermiddagen - Trodde vi ja!

Vi åkte hemifrån kl ett och kom hem kl halv nio och då hade vi bara hunnit med 4 affärer. Vi lyckades till slut hitta ett bord i en affär i en stor möbelgalleria och stolar i en annan. Lätt fixat trodde vi men det tog en timme för att köpa 10 stolar av samma typ. Det skulle skrivas papper och kvitton men affärsinnehavaren kunde bara läsa kinesisk text och rätt var det var sprang man iväg med andra kunder. Barnen tyckte inte detta var kul alls men försökte sysselsätta sig med att hoppa i möblerna så det var ganska livat men till slut ordnade det sig. Ingrid gick glad i hågen tillbaka till bordsaffären men fick där besked att det bordet affärsbiträdet visat oss på bild, det hade man inte.

Welcome to China! Nu hade vi köpt stolar till ett bord som inte fanns!

Vi fick i alla fall tag i en dammsugare så nu kan vi börja städa. Det tog bara en halvtimma att ordna med alla glada damer som skulle prata med Axel.

Matinköp tar också väldigt lång tid. Tänk er att ni går in på exempelvis ICA Maxi men ni kan inte förstå ett enda dugg av texten, knappt någon att fråga om råd samt att det är mycket annorlunda matvaror. Dessutom håller kineser hårt på att maten ska vara färsk, menar riktigt färsk. Tänk er att ni står i kön till kassan och det sprattlar friskt i kögrannens påse! Eller vad sägs om grillad anka med huvet kvar mm - Mycket "intressant".

Bland resväskor och allmän flyttröra blandat med jetleg, försökte vi fira Hugos födelsedag. Dagen började förstås med sång och därefter frukost.

Vi hade lovat barnen att vi skulle åka till Toy´s r us denna dag för att de skulle få handla för sina födelsedagspengar. Efter mycket beslutsvånda kom vi dock äntligen därifrån och kunde gå och äta. Därefter gjorde vi ett besök på Shanghais akvarium som var jättestort och väldigt fint. Axel var ganska trött på storstaden som tydligt framgår av bilden. Väl i bilen igen somnade barnen. Jag och Anders passade på att besöka IKEA som kineserna kallar Idja. Chaffören passade barnen i bilen om ni undrar. Väl hemma, med förväntasfulla och pigga barn, skulle vi prova födelsedagspresenterna men det gick inte så bra - Vi hade glömt batterier och vi hade ingen skruvmejsel som ni vet behövs för att få loss alla leksakerna. Vi var inte så populära just då.

Då var vi äntligen framme. Flyget från Helsingfors var två timmar försenat och våra kära söner hade ganska mycket "myror i brallan" men efter ett tag somnade faktiskt hela familjen på planet.

På flygplatsen stod välkomstkommittén bestående av två chaufförer (vi hade väldigt mycket packning med oss) som skulle köra oss till huset. Allt var förberett och dom tog oss snabbt till huset (ca 30 min) men väl framme kom vi inte in i huset. Husagenten hade fått förhinder men efter några telefonsamtal på engelska - kinesiska - svenska så löste det sig. Barnen bekantade sig blixtsnabbt med grannbarnen, dom har tom åkt motorcykel (sidovagn) med vår norske granne. Dom var också på vippen att bli inbjudna till födelsedagspartyt hos grannarna - Det verkar fortsätta som Sverige.

På vår gata bor det en salig blandning, det är skandinaver, spanjorer, amerikanare. Det verkar vara trevlig stämning här, igår var det tydligen gatufest med långbord utmed gatan.

Vi har inte hunnit koppla upp internet ännu utan idag tjuvåker på ngn trevlig grannes trådlösa.

Nu ligger vi här hela familjen och orkar inte göra mycket mer och kommer nog slockna omedelbart (kl är 14.30 svensk tid, +6 timmar kinesisk) - Go´natt!

Nu känns det mer verkligt. Idag kom en trygg norrlänning och lika trygg hallänning från en flyttfirma i Malmö. Lugnt och metodiskt packade dom om alla saker vi packat i lådor. Varför gjorde vi besvär för att packa, det hade ju bara varit att lägga fram sakerna i en stor hög. Det är nu vi börjar komma på sakerna som vi skulle haft med oss men nu är det lite sent. Vi lär komma på mer saker. Men Ingrid fick i alla fall med symaskinen (som hon inte brukar använda speciellt ofta hemma men tydligen kommer hon ha tid för det nu).